Ett tag sen!

Den här veckan har jag inte ens haft en enda lite tanke
till min blogg.
Filip har varit hemma från dagis hela den här veckan så
vi har passat på att ha en liten mini semester innan
stor semestern drar i gång.
Vi ska även försöka komma i väg till parken zoo innan
bebisen tittar ut.
Jag kom ju aldrig i väg till zoo föra året så man är lite sugen på
att dra till parken zoo i år och se vad dom fått in för härliga djur.
Parken zoo är ju lagom resa och sen så bor även mina föräldrar där.
Annars hade det varit sköj att dra till en annan djurpark men det är så långt
bort här i från och i så fall får det bli efter bebbe tittat ut.
Och så kan jag fortfarande säga att jag inte vet om det blir
en tössa eller en pöjk men vad har det för betydelse?
Så länge man kan få barn då ska man vara stolt att man kan få det.
Tycker det är så barnsligt jobbigt och höra alla som säger
på beställning hoppas att det blir en flicka.
För mig har det absolut ingen betydelse vad vi får för
söt bebis.
Jag får helt enkelt hoppas på att allt går bra för man ska
aldrig ta något för givet.
Jag har varit med om världens hemska sak bara för någon vecka sen
och nu vet jag att man aldrig kan ta något för givet.
Livet är som en skör tråd ena dagen är toppen andra dagen kan
man hamna i kaos.
Nu ska jag allt berätta för er vad jag har varit med om jag har aldrig
varit så rädd i hela mitt liv det var det värsta hittils jag vart med om.

Föra fredagen precis för en vecka sen så hände det som inte
fick hända.Och man tror att det aldrig kan drabba någon annan.
Men det kan drabbas när som helst och vem som helst.
Vill bara säga ta vara på varandra.

Fredagens morgon började allt bra.
Jag fick sovmorgon och dagen innan hade jag lagt fram
kläder åt filip vilka kläder han skulle ha på sig till dagis.
Fredrik sköte om allt på morgonen så jag fick sova ut lite.
Sen skulle han i väg och gölfa lite med sin bror och vän.
Jag gick upp vid 10 och gjorde mej iordning och diskade lite.
Sen gick jag ner till mvc hade ju tid där.
Allt såg ju jätte bra ut och sen så fick man lyssna på bebbes hjärta.
Njuter ju varje gång man får höra det.
Bara för att mvc ligger så nära stan så passade även jag på att
ta mej en runda på stan.
Behövde ju en ny kjol som täcker baken.
Så där hittade jag en kjol som såg helt okej ut blev även ett linne
till kjolen så det passade tillsammans.
Kom hem och gjorde ordning mat och så byte jag om till mina
nya kläder.
Jag är van med korta kläder det här var lite halv långa kläder som säkert
är alldeles vanligt för personer som gillar kjolar som går ner till knäna.
Usch jag kände mej som en 30 åring kvinna i det kläder men jag
tvingade mej allt själv att ha det.
För kjol skulle jag ha och mina kort korta kjolar kan jag inte ha
längre *snyff*
Efter jag hade gjort allt kom filips kusin och mamma till mig.
Nu var det dax att hämta filip och sen gå och köpa glass
och blåsa såpbubblor.
Men i bland blir det inte som man har planerat.

Vi kom till dagis mitt sällskap väntade utanför dagiset så
jag kunde gå in och hämta min lille skatt.
Barnen var ute och lekte träffade en dagisfröken som har hand om
filip som skulle gå hem hon sa att filip låg och sov och det gjorde
några andra barn också.
Så jag hämtade sulkyn och så gick jag in till dagiset.
Jag tog filips shorts och keps som dom hade tagit
av honom när han skulle sova.
Tänkte det var lättare och ta på honom kläderna när han ligger ner.
Jag kom in i sovrummet där barnen sover träffade en fröken innan
jagklev in hon frågade mig om det var vanligt om filip bruka sova
med öppna ögon? visa barn bruka sova med öppna ögon?
Mitt hjärta satt sig i halsen för filip bruka aldrig sova med
öppna ögon.så jag sa nej det gör han aldrig och så tittade
jag ner där han sov.
Och det var den värsta chock jag någonsin fått.
Han låg där och bara tittade och var blek.
Jag sa så där ska han inte se ut fröken som var bredvid
mig sprang och drog upp honom.
jag kände bara ångest direkt och mådde illa.
Jag behövde luft jag fick ingen luft jag viste inte vad som hände.
Jag minns inte ens vad jag sa jag vet bara att jag inte klarade av att vara
inne så jag gick ut till dom andr fröknarna som satt på gården och sa att
filip är inte som vanligt sen började jag att gråta.
2 fröknar gick in en tog hand om mig den andra gick in till den andra
fröken som hade hand om filip.
Den andra fröken som tog hand om mig lämnade mig hos en fröken på en annan
avdelning så hon kunde gå in och titta vad som hände.
Sen kom hon in till mig och berättade att ambulans var på väg.
Tur att vi inte behövde vänta länge på ambulansen.
Så gick vi ut när ambulansen kom filip rörde sig i alla fall
men han var inte kontaktbar så dom behövde en till ambulans.
Och den ambulansen skulle vi få vänta in på.
Vi har ju bara 2 ambulanser här i stan och den andra var ju upptagen så den som
skulle komma kom ju ändå från karlskoga och den var på vift ända i Örebro.
Men efter en kort lång vänta så kom den ambulansen.
Jag skulle ha åkt med filips ambulanns och satt och väntade på att vi skulle åka.
men så blev det bytte jag skulle åka med den andra.
Och det kanske var lika bra det.
För det var jätte jobbigt och höra varje gång det roppade på filip
och han svarade inte.
Och jobbigasde av allt var ju att höra när dom sa att han var medvetslös.
Ångesten bara ekade i mitt huvud andningen var tung och hämta.
Efter en lång färd till karlstad så var vi ju frame och filip var redan inne
på akuten där tog det hand om honom.
Fredrik kom efter en liten stund det var så skönt att han kom för
då kände jag mig inte så ensamen.
Men att se filip var det jobbigasde och inte veta vad som hänt.
I början när jag hittade honom så låg han där på golvet som i
en bubbla som inte ville spricka.Så otäckt det var.
Jag glömde även bort att jag var gravid det enda jag hade
i huvudet det var filip filip filip.
Dom tog massa prover och gjorde allt som dom skulle.
Han vaknade till och var jätte arg det var som om man
väckt honom från en jätte lång sömn.
Efter en stund sövde dom honom då det skulle titta i hans huvud.
Jag fick inte följa med men fredrik följde med.
Det skulle ta en timma så jag passade på att gå ut och sätta mig i solen.
jag mådde så illa och jag var inte hungrig och inte sugen på något.
Efter en lång vänta fick jag äntligen komma tills hans rum.
Han hade ett eget rum.
Vi väntade på uppvaket med honom och när han vaknade
så var han så pigg och glad han var sig lik som på morgonen.
han ville direkt att jag skulle sjunga oajajajbuff för honom.
Det blev nog ett par gånger den kvällen.
Vi skulle få ligg kvar fram till svaren kom.
Och under tiden vi väntade så gick han på medicin.
Under hela långa helgen fick jag ligga på sjukhus med filip.
Men vi hade ju allt leksaker lekshörna tv på rummet även dvd och video
som man måste ha när amn liger på sjukhus.
Jag blir jätte konstig varje gång jag varit på sjukhus tar ju 100 år för mig
att bli som vanligt igen.
Så ni ska inte vänta er för mycket när jag får bebis nr 2 det kan
säkert fröja veckor innan jag ens har tanken på att blogga.
Fredrik var med under dagarna på sjukhuset på kvällarna fick han
åka hem då bara en föräldrar fick vara kvar.
Det fanns även en stor balkong som var som en gård där fanns det
massa leksaker att leka med så vi hade det ju ganska bra på sjukhuset
sen fick vi ju gå ut och så bara vi kom i tid när medicinen skulle ges.
Söndagen passade vi på att vara i mariebergskogen det var ju jätte
kul för filip där trivdes han.
Måndagen fick vi svar på proverna och det visade ingeting.
han hade haft en liten kramp i huvudet men inte tillräckligt för
att det skulle ha varit epelipsi eller virus men det visade ingeting.
Så på måndags kväll kom vi hem.

Vist är det skönt att veta att det inte var något men
vist jag är livrädd att det ska hända en gång till.
Och jag undrar ju vad som hände????????
Kanske jag måste undra och fråga utan att
få något svar.
hade det varit epelipsi så hade jag fått svar och veta
vad det är.
jag hade fått blivit vuxen på en gång och jag skulle
bara känna att jag inte är redå för det.
jag har sett personer med epelipsi som skakar och jag tycker
det är otäckt.Men skulle filip få epelipsi så vet jag att
jag växer upp fortare och att man vänjer sig med sjukdomen.
Världen den är ond vem som helst och även barn kan drabbas ut
av allt.
Varje år drabbas 700 barn och ungdomar ut av diabetes.
ja ni ser ju bara det att världen den är ond.
man vill ju att inga barn ska behöva bli sjuka.
När jag var liten så viste jag bara att det var gammmlingar
som kunde drabbas det var inte alls vanligt att barn blev sjuka.
Men i dag är det mer sånt som händer.

Filip sover inte längre om dagarna det har vi slutat med
och det fungerar bra den här veckan.
Även dagis har sagt att han inte ska sova på dagis.
På kvällarna när filip gått och lagt sig så går
jag in jätte mycket till hans rum jag är så rädd
att det ska hända något.
Jag har ångest varje kväll när han sover.
jag funderar och funderar och förösker finna ett svar
men jag får inga svar vad som hände.
Jag är rädd varje natt jag måste sova.
På morgonen är det en lättnad när filip kommer upp
och ger mej nappen.
Är kl 6 ja så är det bara för mig att gå upp men det
är en stor glädje för mig att jag får gå upp tillsammans
med min skatt.

Nej nu örkar jag inte skriva mer vet bara att
herr ångest kommer att komma varje natt till
mig nu.
vet bara inte hur det ska gå för lilla mig när bebisen kommer
och en vecka är fredrik hemma sen måste han jobba natt.
Det är då jag får sällskap ut av herr ångest.
bebsien vill ju även ha mat på natten och på dagen
ska den sova och äta och filip är ju vaken på dagen.
Hur ska jag örka med det???
Det är ju en annan sak om fredrik hade varit hemma.
Då hade jag kunna sova lite på dagen men när han inte är hemma
kan jag inte sova.
jag måste finnas där som mamma till mina båda barn när dom
behöver mig.
Och aldrig att jag sätter filip själv framför tvn när jag ska sova
en stund på dagen.
Jag vet bara inte hur det ska gå men fredrik måste jobba natt
för det ger mer betallt och det är bara en vecka jag behöver
leva med det.
Hoppas bara jag inte kommer känna mig så ensamen när
jag blir trött måste försöka komma på något.

Pöss på er alla mina kära blogg läsare.
Nu vet ni ju hur det är med oss.
Pöss pöss mammatingeling

Ullared!

Filip kastar boll och bara för att det
är juni så får filip allt springa runt
i fotbollskläder :-)
För ni vet väl om att fotbollen börja snart.
Inte så kul för oss alla då inte sverige är med buuuuubuuu.

Nu är vi i alla fall hemma och jag har varit hemma nu i några dagar.
Men jag har haft massa annat för mej så nu tar jag tid
och berättar om filips första semester.

Semestern begav vi oss till ullared där både jag och
min mor o far hade hyrt en stuga.

Kvällen började vi med att natt filip tidigt så han skulle
örka upp på morgonen när det var dax att åka.
När han hade kommit i säng så började jag att packa ner
allt annat som jag inte hade tagit med.
Sen diskuterade fredrik o jag när vi skulle åka och vi
bestämde att vi skulle åka på morgonen när vi vaknar.
Jag går och lägger mej tidigare än han ;-P

Kl 3:00 vaknar jag och är jätte kissnödig så jag måste
upp och kissa och självklart vaknar ju fredrik också.
Nu hör man ju värkligen när jag är uppe och springer.
Han ser väldigt pigg ut och frågar om vi ska åka?
Lite fundersam blir jag men sen säger jag ja det kan vi ju
göra så hinner vi ju med andra saker också.

Lite efter 04:00 kommer vi i väg.
Filip har vaknat men han är jätte glad som vanligt
fast kl är jätte tidigt på morgonen :-)
Vi berättar att vi ska åka till ullared och att det
är jätte jätte långt dit.Och där nere är också mormor
och morfar och så ska vi hyra stuga med dom.
Filip pratar hela vägen fram att vi ska träffa mormor o morfar.
Sen bjuder även filip på sång musik i ibilen så vi sjunger också med.
vi rastar bara 2 gånger då det är så lugnt och skönt ute på vägen.

Vi kommer fram på morgonen tror kl är lite efter 8.
Så vi parkerar bilen och tar en kundvagn sätter filip i den och
sen går vi in och shoppar.
Filip frågar vart mormor o morfar är?
Vi säger dom kommer snart hihi.
Filip är jätte tyckte inne i butiken frågar bara någon
gång om vi är klara snart.
Efter någa timmar har vi shoppat klart oj så
mycket vi hittade i alla fall.

Mormor o morfar kommer fram till eftermiddagen.
Under tiden dom är där så passar vi på att
åka in till falkenberg jag vill ju se havet.
Och min snälla älskling ville att jag skulle
få se havet.
Så när vi var framme så sprang vi ner mot havet och ni kan ju gissa
hur fint det var i alla fall.
Där var vi i alla fall en stund passade på att njuta ut av den naturen.

När vi kom tillbaka till ullared igen så träfade vi familjen och nu
skulle vi äntligen få stugan som man hade väntat på så länge.
Inte förän 3 skulle amn få checka in i den.

Stugan var i alla fall jätte fin det var en loftstuga men
det var jätte svårt att komma upp till sängarna.
Tur att det fanns 2 sängar där nera och en soffa.
Filip fick sova längst ner i sängen morfar ovanpå.
Jag sov i soffan morsan på en madrass på gölvet.
Och fredrik som lyckades ta sig upp fick sova där
uppe i alla fall.
Det var tamefan inte lätt att komma upp till hans säng
så jag höll mej i alla fall där nere ;-D

På morgonen var det ju bara att städa stugan efter sig.
Fast innan man började med det så åt vi frukost.
Filip åt macka yougurt och bulle.
SEn gick han i från bordet och lämnade kvar sin macka
och så sin bulle som han hade lämnat kvar.
Efter en stund avr han tvungen att byta blöja och då ville han
att mormor skulle byta blöja på han och det fick hon allt göra.
Jag sitter kvar i soffan så kommer min far och frågar om
han kan kasta bullen och mackan?
jag svara ja det kan du göra.
Efter efter en stund kommer filip och frågar mig vart hans
bulle är.Jag trodde värkligen han hade glömt bort den.
Så jag sa att det var en kråka som kom och tog din bulle.
Som tur var så köpte filip det ut av mig :-)
Så filip sprang först till morfar när han kom in och sa.
Kråkan tog min bulle kråkan har tagit min bulle.
Morfar verkade inte förstå något då men som tur var
så sa han inte att han hade kastat den hihi.
Sen sprang filip runt till alla och sa kråkan tog min bulle.
haha det var värkligen riktigt kul.

Vi passade även på att gå en morgon promenad och blåste
soppbubblor innan vi skulle städa så filip kunde springa av sig lite.
Efter allt det så lämnade vi stugan snygg och fräch förstås.

mor o far bestämde sig att det skulle åka hem.
jag o min familj valde att gå runt till dom andra butikerna
sen så drog vi oss hemmåt.
Usch så mycket traik det var på vägen men vi kom hem i alla fall.

Och jag tror även filip uppskattade den kortvariga semestern
men kul hade vi alla.

Pöss på er mammatingleing

1 juni

Oj nu är det ju redan första juni och det händer ju mycket.
Snart studenten för alla vuxna ungdomar som går ut skolan :-)
Kul för dom och snart är sommaren här *göttgöttgött*
Och inte bara det 1 månad och 2 veckor så blir vi
5 st i våran lilla familj.
Ja det e klart att jag räknar med katten han bor ju
och äter här så det är cokså en mini bebis haha.

Jag var även i väg till ul i går jätte spännande och så
kul att få se bebisen :-)
Det är inte alla som får den chansen och se sin bebis i mage
i vecka 32 ;-D
Fast man såg ju inte lika bra som i vecka 17 när jag var där.
Men det var ju inte bebisen vi skulle titta in på nu det var nämligen
min moderkaka vi tittade på.Men vi passade även på att vinka
till bebisen.
Den här bebisen låg med huvudet neråt och min moderkakka
ser kanon bra ut :-)
Och sen såg vi även den lilla lilla foten jätte sött var det.
Längtar tills den vill komma ut.

Fast jag är i alla fall jätte glad över att jag får kejsarsnitt den
här gången också fast allt ser bra ut nu.
Men jag känner mej trygg i det och så vill jag ha det.
Jag sa redan från första början till min barnmorska att jag var
rädd inför förlossningen och så.
Trodde faktist min barnmoska skulle berätta hur det
är att födda barn och se mamma filmer och kanske
även börja i en mammagrupp.
Men så gjorde hon inte hon skickade mej till
specialmödravården och där diskuterade vi
hur jag ville födde bebbe.
Vist dom flesta vill ju att man ska födda vanligt men
det går aldrig och tvinga en mamma att födda vanligt.
Sen är det olika från län till länhur sjukvården är.
Men till min kära vän M som undrade så tycker
jag att du ska säga det direkt till din barnmoska att du
är rädd för en förlossning.
Sen får du allt se vad som händer men stå på dig :-)

pöss mammatingeling